Konsten att se på konst

DANSEN

Dansen av Matisse, magnifik målning, max tre minuter

Efter några dagar på en fullpackad vespa, jodå, tält, sovsäckar, spritkök, nådde vi Sacre Coeur i Paris. Av en slump, följandes strömmen av bilar. Gick in i kyrkan och tände ett ljus, drog sen vidare till Louvren 15 minuter före stängning, sprang uppför och nerför trappor till Mona Lisa. Stod sen där och glodde 5 minuter tills vi blev utmotade. Detta var 1969 och vi, Marie och jag, hade åkt vespa från Västervik på ostkusten ner till Paris.

Och så, för bara en vecka sen en helt annan resa. New York.

Nu inne pÃ¥ MoMa slÃ¥r det mig att de där 5 minuterna framför Mona Lisa en gÃ¥ng för länge sen hade nog inte blivit längre även om vi haft timmar pÃ¥ oss. Konfronterad med stora mÃ¥lningar som jag förr bara sett i tryck händer alltid samma sak. Jag tittar en kort stund, vänder sen bort blicken, tittar igen. Total ”titt-tid” blir bara nÃ¥gra minuter, även om det är Dansen av Matisse eller Chagalls fantastiska flygande kor. Det är som att de riktigt stora konstverken kan jag bara ta till mig i smÃ¥ portioner. Det blir sÃ¥ lätt för mycket. Som att ladda ner stora digitala filer. Det tar ett tag. Men en hÃ¥rddisk är uthÃ¥llig och kan nöta pÃ¥ timmar i sträck. Inte min hjärna. Och mer än fyra, fem tavlor Ã¥t gÃ¥ngen gör mig övermätt.

Känner du igen det här? Jag tror faktiskt inte jag är ensam.

Bild och text Olle Lundberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>