På väg mot slottet möter vi mandelblomshaven. Blommorna smeker med en doft av honung. Surrandet är kompakt. Hundratals bin som visar sin kärlek. Där står vi i haven, andas in.
Slottet, beläget högt upp, nästan i molnen berättar ord och rörelser. Man kan inte tro att ni, fru slott, är från 800-talet, säger jag. Hon tittar på mig med en klar blick. Jag är väl medveten om min skönhet, blir svaret. Och floden långt där nere utgör den magiska gränsen.
text Marie A, foto Olle L