”Jag ringer mina bröder”, är från början en krönika som sedan blev en kortroman och därefter ett drama som sattes upp på Malmö Stadsteater. Det har nu nått Frankrike. Jonas Hassen Khemiris pjäs uruppförs nu på lördag i Canohès strax utanför Perpignan av och med teatergruppen Compagnie Les Entichés.

Stycket baseras på stämningarna efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm för ett par (några?) år sedan, och skildrar hur en man med invandrarbakgrund, Amor, som möts av rädda och misstänksamma blickar försöker hitta en egen, annan, identitet. En recension av kortromanen, dock inte dramatiseringen, finns HÄR.

Svensk litteratur, och då inte enbart deckare, uppmärksammas ganska ofta i franska medier, och det är ju roligt!

/Olle Lundberg

Ulf Kloo bygger undersköna stränginstrument och provspelar här på irländska

Konstrunda idag. Runt tio skapande människor, med allt ifrån foto, akvarell och olja till smide och instrumentbygge öppnar sina verkstäder, ateljéer och hem. De har en gemensam nämnare: alla är svenskar som lever och bor i Languedoc i södra Frankrike.

Landet ligger svagt böljande, dungar med pinjer och cypresser ropar hej här och var mellan vinfälten och mot norr kan man skönja bergen i blÃ¥tt. Havet ligger inte lÃ¥ngt bort, runt en mil. Vi befinner oss mellan städerna Béziers och Pézenas där rätt mÃ¥nga svenskar slagit sig ner och tillsammans med andra nordiska grannar bildat nätverket Scand’Oc. Och för första gÃ¥ngen arrangerar man nu alltsÃ¥ en konstrunda. FrÃ¥n Vingrau räknat är vi cirka tolv mil österut i Frankrike.

 Två av utställarna, Kristina Perminger visar akvarellmålningar och Lisbeth Qvist berättar om sitt konstsmide och visar målningar i olika tekniker

– Vi hoppas kunna bygga ut konstrundan sÃ¥ att den blir ännu större nästa Ã¥r, säger Karin Kloo som är en av de aktiva i Scand’Oc. Nätverket har idag runt 250 medlemmar, de flesta svenskar.

Roligt, tycker vi, att se hur mycket kreativitet som finns runt knuten, och få inspiration till idéer och möjliga samarbeten framöver.

Olle Lundberg

Sommarteater i Slottsvillans park i Huskvarna, mitt ute i grönskan! En bakåtresa till sommaren -59 och ett dramatiskt möte i sommaridyllen. Måtte allt ordna upp sig!

Marie Alonso har skrivit manus och ger regi och skådespelarna är de bästa tänkbara för sina roller: Martin Ahlberg, Filip och Matilda Egelrud, Christoffer Hamberg, Vilma Kjellberg och Emy Stahl. Så allt pekar mot en oförglömligt rolig kväll i gröngräset nedanför Slottsvillan!

Solen och vindarna över berg och vinfält runt Vingrau har gett energi och input till författandet. Fast innehållet är helsvenskt. Garanteras. Boka in och kom!

14 och 19 augusti kl 18:00

Slottsvillans park

Huskvarna

Entrén till museet och bilder frÃ¥n den kommande Shakespeare-utställningen: en rustning i svart, tillverkad i läder för Macbeth (1985). Tyvärr fotoförbud inne i centret…

När vi åkte norrut genom Frankrike för några veckor sen passerade vi Moulins, ungefär mitt i landet. Där finns en fantastisk samling scenkläder från olika epoker. Det är det nationella centret för scenkläder (le Centre National du Costume de Scène) som här förvarar mängder av otroliga scenkostymer. Ett halvår i taget visas en mycket välgjord utställning under ett speceillt tema. När vi var där visades ett urval dräkter från olika föreställningar, och den 14 juni öppnas en ny utställning där man visar mängder av kostym med Shakespeare-tema.

Det finns också en mycket fin stående utställning som speglar dansaren Nujerevs liv och person. Centret är värt en lång omväg, så har du vägarna förbi genom Frankrike: åk dit! Jag visste inte tidigare att kostym kunde ge så mycket inspiration och glädje. Nu vet jag!

Hemsidan är på franska, men det finns rätt mycket bilder som ger en känsla av skatterna man kan få se i verkligheten, även om man inte kan språket.

http://www.cncs.fr/

UNE COLLECTION DU COSTUME DE SCÈNE REMARQUABLE

En traversant la France il y a quelques semaines nous avons visités le CENTRE NATIONAL DU COSTUME DE SCÈNE à Moulins. Le centre est la première structure de conservation, en France comme à l’étranger, à être entièrement consacrée au patrimoine matériel des théâtres. Il a pour mission la conservation, l’étude et la valorisation d’un ensemble patrimonial de 9000 costumes de théâtre, d’opéra et de ballet. Le 14 juin on ouvre une exposition totalement consacrée à Shakespeare. Biensûr CA sera magnifique!

Olle Lundberg

Igår kväll samlades representanter för byns föreningar och kommunfullmäktige. Borgmästaren hade bjudit in för en träff. Vi berättade om Institutet och beskrev några ypperliga exempel på vad som kan göras, alltifrån danskurser till levande tipspromenad. Det verkade falla i god jord, det blev ett gott möte, och vi tror det kan bli spännande samarbeten framöver.

 Hier soir des représentants d’associations vingraunais ont informés à la mairie sur leurs activités estivales projetées. Nous avons presenté notre ambition et quelques idées sur des animations culturelles. Nous attendons et espérons de coopérations locales créatives. 

En skön och härlig påskhelg önskas alla våra Vänner!

Karin på Pub le Fair Play

Fantastisk sång och entusiastisk publik

 Sent i gÃ¥r kväll gjorde Karin Seiborg sitt framträdande pÃ¥ puben här i Vingrau. Alla bord var reserverade i förväg och programmet gick hem hur bra som helst. AlltifrÃ¥n klassiska jazz-örhängen till nÃ¥gra svenska lÃ¥tar. Och sÃ¥ förstÃ¥s ett par franska evergreens, ”La vie en rose” och ”Les feuilles mortes”. Karin presenterade varje lÃ¥t pÃ¥ franska och det gav en härlig publikkontakt. Fem extranummer och sÃ¥ lite Roussillon-vin som avslutning pÃ¥ en högklassig musikkväll. Och samma kväll kom försommaren pÃ¥ allvar!

Text och bild: Olle Lundberg

Karin Seiborg au Mathilde Jazz Club à Paris hier soir! Le samedi prochain ici au pub Le Fair Play à Vingrau. Venez nombreux!

Dansen av Matisse, magnifik målning, max tre minuter

Efter några dagar på en fullpackad vespa, jodå, tält, sovsäckar, spritkök, nådde vi Sacre Coeur i Paris. Av en slump, följandes strömmen av bilar. Gick in i kyrkan och tände ett ljus, drog sen vidare till Louvren 15 minuter före stängning, sprang uppför och nerför trappor till Mona Lisa. Stod sen där och glodde 5 minuter tills vi blev utmotade. Detta var 1969 och vi, Marie och jag, hade åkt vespa från Västervik på ostkusten ner till Paris.

Och så, för bara en vecka sen en helt annan resa. New York.

Nu inne pÃ¥ MoMa slÃ¥r det mig att de där 5 minuterna framför Mona Lisa en gÃ¥ng för länge sen hade nog inte blivit längre även om vi haft timmar pÃ¥ oss. Konfronterad med stora mÃ¥lningar som jag förr bara sett i tryck händer alltid samma sak. Jag tittar en kort stund, vänder sen bort blicken, tittar igen. Total ”titt-tid” blir bara nÃ¥gra minuter, även om det är Dansen av Matisse eller Chagalls fantastiska flygande kor. Det är som att de riktigt stora konstverken kan jag bara ta till mig i smÃ¥ portioner. Det blir sÃ¥ lätt för mycket. Som att ladda ner stora digitala filer. Det tar ett tag. Men en hÃ¥rddisk är uthÃ¥llig och kan nöta pÃ¥ timmar i sträck. Inte min hjärna. Och mer än fyra, fem tavlor Ã¥t gÃ¥ngen gör mig övermätt.

Känner du igen det här? Jag tror faktiskt inte jag är ensam.

Bild och text Olle Lundberg

MoMa med pendel

Vi drar nu västerut till New York för nedslag, dykningar och cirkulationer i kulturen. Vi kommer att bo i Greenwich Village mitt i den levande 60- och 70-talsnostalgin. Efter allt bergsklättrande här runt Vingrau satsar vi nu på plana, urbana ytor i drygt en vecka. Och önskar alla en skön vår!

Olle och Marie

bild Olle Lundberg